Här förklarar vi skillnaden mellan olika sensor-storlekar och pixlar.

Vad är en kamerasensor?

En kamerasensor är en central komponent i en kamera som fångar upp ljuset som passerar genom objektivet och omvandlar det till elektroniska signaler. Enkelt uttryckt är det sensorn som registrerar ljuset och skapar bilden. Sensorn består av miljontals pixlar som mäter ljusstyrkan i olika delar av bilden. Sensorstorleken påverkar bildkvaliteten – en större sensor har större pixlar som kan samla in mer ljus, vilket resulterar i bättre bildkvalitet och mindre brus.

Tidigare fanns två typer av bildsensorer: CCD (Charge-Coupled Device) och CMOS (Complementary Metal Oxide Semiconductor). Idag dominerar CMOS-sensorer marknaden eftersom de är både mer energieffektiva och billigare att tillverka än CCD-sensorer.

Sensorns påverkan på bildkvaliteten

Fotografering handlar i grunden om att samla in ljus, och sensorstorleken spelar en avgörande roll för bildkvaliteten. En större sensor fungerar som en större solcellspanel – ju större yta, desto mer ljus kan den fånga upp.

Det är därför kompaktkameror oftast presterar bättre än mobiltelefonkameror och varför systemkameror överträffar båda – de har helt enkelt plats för en större sensor. En större sensor innebär dock också ett större kamerahus och objektiv. Mindre sensorer möjliggör mer kompakta och prisvärda kameror, men med vissa kompromisser i bildkvalitet. Även om avancerad kamerateknik kan optimera bildresultatet, är sensorstorleken en av de viktigaste faktorerna för slutresultatet.

Sensorer



1/2,3"-sensorer är små bildsensorer som ofta används i kompaktkameror och mobiltelefoner. De är kostnadseffektiva och får plats i små kamerahus, men har begränsat ljusinsläpp och ger därför mer brus i svagt ljus. Perfekta för vardagsfoto där storlek och enkelhet är viktigare än maximal bildkvalitet.

1"-sensorer är mest förekommande i kompaktkameror. Trots att de är nästan dubbelt så stora som 1/2,3"-sensorer, gör deras storlek det fortfarande möjligt att hålla enheten kompakt. Vissa mobiltelefoner är också utrustade med 1"-sensor.

Micro 4/3-sensorn, utvecklad av Olympus och Panasonic, används främst av dessa två tillverkare, men även DJI för professionella drönare och Blackmagic Design för videokameror har anammat teknologin.

APS-C-sensorn härstammar från den analoga eran och filmformatet APS (Advanced Photo System), som fanns i tre storlekar: Classic (C) med 3:2 bildförhållande, High-definition (H) med 16:9 och Panorama (P) med 1:3 bildförhållande. Den moderna APS-C-sensorn är en digital motsvarighet till den klassiska APS-formatet och har ett bildförhållande på 3:2, ungefär samma storlek som det ursprungliga APS-formatet. APS-C har blivit ett populärt alternativ till fullformatssensorer eftersom de är mer prisvärda och ger mindre kameror och objektiv.

Fullformatssensorn härstammar också från den analoga filmen och är av samma storlek som en 35 mm filmruta, vilket var det vanligaste och mest populära filmformatet, ofta kallat småbildsformat. Namnet "fullformat" kommer från att sensorn motsvarar hela storleken på en analog bildruta.

Mellanformatsensorn är större än den traditionella fullformatssensorn (36x24 mm) och erbjuder därmed högre detaljrikedom, större dynamiskt omfång och mindre bildbrus. Storleken på mellanformatssensorer kan variera, men de har ofta ett sidförhållande på 4:3 och används främst i professionella sammanhang där bildkvalitet är av högsta prioritet – exempelvis inom reklam, mode och konstfotografi.

Kamerasensorns upplösning

Upplösningen på en kamerasensor anges i megapixlar (MP) och avgörs av antalet pixlar på sensorn. Förr ansågs en högre upplösning vara en avgörande faktor vid val av kamera – ju fler megapixlar, desto bättre bildkvalitet. Idag har dock de flesta kameror tillräckligt hög upplösning för de flesta användningsområden, vilket gör att det inte längre är en lika avgörande aspekt.

Om du enbart ska visa dina bilder på skärmar behöver du inte oroa dig för upplösningen. Även om fler megapixlar innebär att du kan skriva ut större bilder, räcker moderna kameror gott och väl för utskrifter upp till A3 i hög kvalitet. Däremot kan en högre upplösning ge dig möjlighet att beskära eller zooma in i dina bilder utan att tappa detaljer. Samtidigt är upplösning bara en av flera faktorer som påverkar bildkvaliteten – andra egenskaper kan vara viktigare.

Vad är pixlar?

En pixel är en enskild bildpunkt som bygger upp en digital bild. Varje pixel har en egen färg, och tillsammans skapar de en mosaik som formar bilden. I en lågupplöst bild är pixlarna färre och större, vilket gör att de kan bli synliga vid normal visning. I en högupplöst bild är pixlarna mindre och tätare, vilket ger en mer detaljrik bild där den enskilda pixeln inte kan urskiljas förrän du zoomar kraftigt.

1 megapixel motsvarar 1 miljon pixlar (mega = miljon). En kamera med 12 MP har alltså en sensor med 12 miljoner pixlar.

Sensorstorlek och upplösning

Upplösning är inte allt – sensorstorleken spelar också stor roll. Om en sensor på 6x4 mm i en mobiltelefon har 20 MP, blir varje pixel extremt liten. Samma antal pixlar på en betydligt större fullformatssensor ger större pixlar, vilket påverkar bildkvaliteten.

Större pixlar kan fånga mer ljus, vilket minskar risken för brus och förbättrar hanteringen av svaga ljusförhållanden. En större sensor hanterar också utfrätta områden bättre, det vill säga ljusa partier där bildinformationen gått förlorad.

Pixeltäthet

Pixeltäthet beskriver hur många pixlar som ryms på en sensor. Högre pixeltäthet innebär fler bildpunkter på en given yta, vilket kan ge skarpare bilder och mer detaljrikedom – särskilt vid landskap-, arkitektur- och porträttfotografering. Det gör det också möjligt att beskära bilden utan större kvalitetsförlust.

Nackdelen med hög pixeltäthet är att det kan öka brusnivåerna vid höga ISO-inställningar och leda till större bildfiler, vilket påverkar lagring och bildbehandling. Därför handlar det om att hitta en balans mellan upplösning, sensorstorlek och andra kamerafunktioner för att uppnå bästa möjliga bildkvalitet.

Beskärningsfaktor och brännviddsförlängning

Beskärningsfaktor (på engelska crop factor) används för att beskriva hur mycket mindre en kameras bildsensor är i förhållande till en fullformatssensor och hur det påverkar bildutsnittet. Faktorn beräknas genom att jämföra en viss dimension hos en fullformatssensor med samma dimension hos en mindre sensor, exempelvis genom att dividera deras diagonaler eller bredder.

Om vi tar fullformatssensorns bredd på 36 mm och delar den med bredden på en APS-C-sensor från Sony eller Nikon (23,5 mm), får vi en beskärningsfaktor på 1,5. Canons APS-C-sensor är något mindre (22,3 mm), vilket ger en beskärningsfaktor på 1,6 (36/22,3 = 1,6).

Vanliga beskärningsfaktorer för olika sensorstorlekar:

• Fullformat = 1

• APS-C (Canon) = 1,6

• APS-C (Nikon, Sony, Fujifilm, Sigma) = 1,5

• Micro 4/3 = 2

• 1"-sensor = 2,72

Denna beskärning resulterar i en skenbar brännviddsförlängning. Ett foto taget med en APS-C-sensor kommer att uppfattas som mer inzoomat jämfört med samma brännvidd på en fullformatskamera. Brännvidden på objektivet förblir oförändrad, men eftersom en cropsensor visar ett smalare bildutsnitt, ser det ut som om bilden hade tagits med en längre brännvidd på en fullformatskamera.

För att beräkna den motsvarande upplevda brännvidden på en cropsensor multipliceras objektivets brännvidd med beskärningsfaktorn. Exempelvis ger ett 50 mm-objektiv på en APS-C-kamera en bildvinkel motsvarande:

• Nikon och Sony APS-C (1,5x): 75 mm

• Canon APS-C (1,6x): 80 mm

Detta innebär att en APS-C-sensor ger en mer inzoomad bild jämfört med en fullformatskamera vid samma brännvidd.

Fördelar med fullformat

Fullformatssensorer är särskilt populära bland porträttfotografer tack vare deras förmåga att skapa en vacker bokeh. De uppskattas även av arkitektur-, bostads- och landskapsfotografer för sin bredare vidvinkel och det större dynamiska omfånget. En större vidvinkel är värdefull både vid dramatiska naturbilder och när du behöver få med mer av motivet i trånga utrymmen. Dessutom ger möjligheten att beskära bilder i efterhand flexibilitet för att "komma närmare" motivet utan att kompromissa med bildkvaliteten.

En annan stor fördel är sensorns höga ljuskänslighet, vilket ger mindre bildbrus, särskilt vid höga ISO-värden. Det gör fullformatskameror utmärkta för fotografering i svagt ljus, både inomhus och utomhus.

Fördelar med APS-C

APS-C-sensorer erbjuder en brännviddsförlängning som är särskilt uppskattad av sport-, fågel- och djurfotografer, som ofta behöver fotografera på avstånd. Beskärningsfaktorn fungerar som en inbyggd telekonverter, vilket innebär att du kan uppnå längre räckvidd utan att investera i dyrare teleobjektiv. Till exempel kommer ett 70-300 mm-objektiv att motsvara cirka 112-480 mm på en APS-C-kamera.

Den mindre sensorn möjliggör också mer kompakta och lättare kameror, vilket gör dem populära bland rese- och streetfotografer. Dessutom är APS-C-kameror generellt mer prisvärda, vilket gör dem till ett utmärkt val för nybörjare som vill ta steget från mobil- eller kompaktkamera till ett mer avancerat system.